Godkväll, är väldigt dålig på att skriva. Vilket jag ber om ursäkt för. Finner tyvärr inte tid till att blogga lika regelbundet som jag gjorde under gymnasietiden.
Men det är iallafall strax helg, vilket känns hur underbart som helst. Den ska spenderas i Karlstad. Och det lär nog bli mycket god mat, dryck och umgås med goda vänner.
Nu ska jag dock avsluta dagen med en låt. Som eventuellt är en av tidernas bästa låt.
/ K
Godkväll, fick just en tanke. Man kanske skulle börja blogga igen? Eller vad säger ni? Är år och dar sedan. Så lutar nog att vi gör ett försök igen. Det kommer säkerligen inte att hagla inlägg. Då jag inte har ork att bedriva en daglig-blogg.
Men vi kör så får vi se.
Med mig är det bara bra, jobbar på. Vilket är bra, ser fram i mot en välbehövlig helg. Då ska vi förhoppningsvis njuta av solen. Om nu vädergudarna vill vara snälla för en gångs skull.
/ K
Gryningen bryter. Ett ljus lyser igenom. Du har knappt vaknat. Jag har trasslat in mig i dig. Jag är öppen, du är stängd. Där jag följer, där går du. Jag oroar mig att jag inte får se ditt ansikte. Det lyser upp igen. Även dem bästa faller ibland. Även fel ord verkar rimma. Ur det tvivel som fyller mitt sinne. Jag på något vis finner. Du och jag kolliderar. Jag är tyst, du vet det. Du gör ett friskt intryck. Jag inser att jag är rädd att veta att jag alltid är i dina tankar. Även dem bästa faller ibland. Även stjärnor vägrar skina.
Dåligt uppdatering, snarare värdelöst kanske man skulle kalla det.
Bra dag, dåligt väder och åska. Logiskt? Tänkte väl det. Nu blir det strax hockey. Förhoppningsvis med Fredrik.
Ska bli bättre, lovar. Funderar dock på att göra en ny blogg. Men vi får se vad som sker :)
/ K
Det mesta av våra liv är en serie av bilder. De passerar oss som städer längs en motorväg. Men ibland så får ett ögonblick oss att stanna upp. Och vid det ögonblicket vet vi. Att detta är mer än en förbi passerande bild. Vi vet att detta ögonblick och varje del av det, kommer leva vidare. För evigt.
Jag tycker att det är viktigt att man stannar upp och tar tillvara på lyckliga stunder man får.
Att man verkligen tar till sig det som händer, de människor som är där och de platser. För det är ju faktiskt så att när vi blir gamla så kommer det vara genom våra minnen som vi lever. Som vi kommer känna oss fria. Jag pratade lite om vad jag ska göra när jag blir pensionär. Jag vet att diskussionen vi hade då var oseriös. Men det fick mig ändå att tänka. Det jag försöker säga är att man ska leva ut sitt liv till det yttersta. Man ska ge allt och inte ångra något. Är man rädd för att göra fel så kommer man helt enkelt att ångra sig när man blir äldre. Jag vet att jag vill inte sitta där om 60 år och inse att jag skulle ha gjort si och så i den situationen. Jag vill känna att jag är nöjd med mitt liv. Jag har gjort det jag velat. Och jag kommer också förmedla den synen till mina barn.
Var inte rädd för att misslyckas. Man måste misslyckas för att nå framgångar.
Man lever bara en gång, därför utnyttja då ditt liv till det yttersta.
/ K
Vi vet alla en sak.
Att sport idag är så mycket mer än vad den var för bara 10 år sedan.
Då fanns inte fantasi-lönerna. Företag styrde inte klubblagen.
Tv-bolagen styrde inte heller dem över när fotbollen skulle spelas.
Och då fanns inte heller dessa stöddiga stjärnorna.
Då handlade sporten verkligen om det den ska handla om.
Man kan diskutera i all oändlighet om att diviga 18-19-åringar tjänar mer än vad en normal svensk tjänar under hela sin livstid. Och en sak är säkert, många av dem har inga som helst problem att tala om det för dig. Men är det verkligen dem som har fått det att bli så?
Med tanke på hur sporten ser ut idag så är det väl nästan en självklarhet att det ibland sker snedsteg.
Jag menar, är man 17 bast och helt plötsligt får spela i exempelvis någon av världens bästa fotbollsligor. Klart att självförtroendet är på topp, och i många fall har nått över toppen för länge sedan.
Jag tror att problemet ligger i att sporten har gått ifrån att vara ett evenemang för fansen.
Och mer gått och blivit en affärsidé. Men visst man kan inte stoppa utvecklingen.
Men vet du, man kan säga precis vad man vill om all eländighet inom sporten i denna tid av företagsamhet. Där över betalda atleter kräver primadonna-behandlingar. Men det är fortfarande något så enande inom sport i sin renaste form, när atleter reser sig över sig själva och når stordåd. Och när dem gör det, så blir vi alla påminda att vi alla har storhet inom oss själva.
Så ta er en titt på OS. Njut och heja på våra svenska hjältar!
/ K
